Blandade budskap

Den pågående valkampanjen visar på en beklämmande förvirring bland rikspartierna. Skräcken för att få lämna köttgrytorna tar sig alltmer desperata uttryck.
Man knycker friskt argument och åsikter tvärs över blockgränser och ideologiska staket. Moderaterna marknadsför sig som det nya arbetarpartiet och socialdemokraterna är alltmer öppna för att släppa lös vinsthungern inom vård, skola och omsorg. Och runt omkring cirklar de mindre partierna med sina ibland bisarra utspel för att locka tveksamma väljare som redan nu märker att de flesta utfästelser och löften är tom retorik.

Alltsedan 1980-talet har finanseliten och stora koncerner medvetet arbetat för att gradvis ta över allt mer av offentliga kärnverksamheter inom bl a sjukvård, äldrevård och utbildning för att kompensera sig för den fortgående minskningen av svensk tillverkningsindustri som under drygt halva 1900-talet byggde det som vi alla trodde skulle bli en stabil välfärdsstat. Utbildning, vård och omsorg är en guldgruva för det giriga kapitalet eftersom pengarna kommer in och verksamheten är betydligt mindre konjunkturkänslig än varuproduktion, där Sverige ofta är chanslöst i en internationell konkurrens med låglöneländerna.

Tilll glädje och nytta för dem som vill veta mer (Kunskap är styrka!) har i vår kommit ut en bok som detaljerat och begripligt beskriver de senaste årtiondenas gradvisa entre av vinsthungriga aktörer i de s k ”mjuka sektorerna”, alltså det som handlar om människor - vård och utbildning – istället för varuproduktion som numra i allt väsentligt skapas i låglöneländer. Boken heter ”Den stora omvandlingen – En granskning av välfärdsmarknaden”, redigerad av Kent Werne och Olav Fumarola Unsgaard. Ett antal duktiga skribenter har kartlagt det smygande övertagandet av många verksamheter under de senaste årtiondena, ofta med hjälp av politiker som karriärväxlat till de kretsar som vill överta verksamheterna och därmed grovt har svikit den allmänhet som de tidigare företrätt som ”folkvalda”.

En av författarna ser en växande tendens till korporativism, en icke-demokratisk styrelseform där bankerna, staten och storföretagen sköter besluten och verkställigheten. Principen tillämpades t ex i Mussolinis Italien i början av 1900-talet. Det finns all anledning att skaffa kunskap om vad som sker – det är ju skattebetalarna som ändå får bekosta vinstjägarnas framgångar. Alla som är gamla, kommer att bli gamla, de som arbetar, studerar, är lärare, vårdpersonal eller på annat sätt vill leva i en demokrati borde låna eller skaffa och framför allt läsa denna bok och helst före valet. Våra media bevakar tyvärr inte numera stora betydelsefulla skeenden i samhället, utan den som vill ha vetskap om viktiga frågor är hänvisad till att själv söka denna kunskap.

Jan-Ola Gustafsson
Marks Oberoende Demokrater

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *